En ovanligt korkad idé

Vi har köpt lite egen inredning till badrummen på Lindströms i Lomma (fast i Malmö...). I väntan på att huset skulle byggas har vi haft sakerna på Lindströms lager.

Saken är den att jag har "trust issues", som man kanske skulle ha uttryckt det i en amerikansk relationsdramaserie. Jag behöver ha fullt koll på läget.

Eftersom jag inte har full tillgång till Lindströms lager kan jag inte ha full koll på att sakerna är där. Jag vet att de var där i vintras när vi betalade dem - då fick jag en tur på lagret för att kontroller att leveransen var korrekt och fullständig. Men jag har ingen kontroll över vad som skett sedan dess.

Detta har ororat mig. Ganska dumt, eftersom vi har haft många reella bekymmer att fundera över. Men när det inte har funnits något annat att tänka på har jag kallsvettig tänkt på hur någon plockar fel saker från Lindströms lager.

Och vid ett svagt ögonblick i veckan gick Thomas med på att låna ett släp och åka till Lindströms för att hämta våra saker. Min brillianta plan var att ställa dem i garaget, eftersom det nu bara är ett par veckor till snickarna behöver dem.

Naturligtvis stod våra saker där på lagret. Och Lindstrsömskillen var rakt igenom urtrevlig och service minded. Jag vågade knappt titta på Thomas när vi stod och väntade på sakerna. Jag vet vad han tänkte. Kunde se käkarna spännas... "Varför gick jag med på att släpa hem grejerna till garaget nu? Det hade varit bättre att hämta dem när vi kunde köra bort dem direkt till huset. Nu måste jag låna släp och göra om allt en gång till."

Och värre blev det.

Newsflash: Gjutmarmor är inte bara dyrt. Det är extremt tungt också...

Det krävdes fyra personer att lyfta in badkaret i släpet. Hur vi skulle få ut det ur släpet och in i garaget hade jag ingen plan för. Thomas ringde folk som kunde tänkas vara i närheten av Lund men utan napp. Nu behövde vi inte ha oroat oss, för väl hemma kom en granne förbi garaget när vi stod och dividerade som bäst om vad vi skulle ta oss till, och med hans hjälp lyckades vi få av badkaret. Utan problem, vill jag tillägga.

Nu är frågan bara hur vi ska få upp det på släpet igen när det är dags att köra ut det till huset... Men det överlåter jag åt Thomas. Jag har slutat oroa mig nu.