Tapet

Målarna är i full gång och för er som inte trott på oss när vi sagt att vi kör storblommigt på väggarna är här bildbevis.

Snickarkärlek

En ovanligt korkad idé

Vi har köpt lite egen inredning till badrummen på Lindströms i Lomma (fast i Malmö...). I väntan på att huset skulle byggas har vi haft sakerna på Lindströms lager.

Saken är den att jag har "trust issues", som man kanske skulle ha uttryckt det i en amerikansk relationsdramaserie. Jag behöver ha fullt koll på läget.

Eftersom jag inte har full tillgång till Lindströms lager kan jag inte ha full koll på att sakerna är där. Jag vet att de var där i vintras när vi betalade dem - då fick jag en tur på lagret för att kontroller att leveransen var korrekt och fullständig. Men jag har ingen kontroll över vad som skett sedan dess.

Detta har ororat mig. Ganska dumt, eftersom vi har haft många reella bekymmer att fundera över. Men när det inte har funnits något annat att tänka på har jag kallsvettig tänkt på hur någon plockar fel saker från Lindströms lager.

Och vid ett svagt ögonblick i veckan gick Thomas med på att låna ett släp och åka till Lindströms för att hämta våra saker. Min brillianta plan var att ställa dem i garaget, eftersom det nu bara är ett par veckor till snickarna behöver dem.

Naturligtvis stod våra saker där på lagret. Och Lindstrsömskillen var rakt igenom urtrevlig och service minded. Jag vågade knappt titta på Thomas när vi stod och väntade på sakerna. Jag vet vad han tänkte. Kunde se käkarna spännas... "Varför gick jag med på att släpa hem grejerna till garaget nu? Det hade varit bättre att hämta dem när vi kunde köra bort dem direkt till huset. Nu måste jag låna släp och göra om allt en gång till."

Och värre blev det.

Newsflash: Gjutmarmor är inte bara dyrt. Det är extremt tungt också...

Det krävdes fyra personer att lyfta in badkaret i släpet. Hur vi skulle få ut det ur släpet och in i garaget hade jag ingen plan för. Thomas ringde folk som kunde tänkas vara i närheten av Lund men utan napp. Nu behövde vi inte ha oroat oss, för väl hemma kom en granne förbi garaget när vi stod och dividerade som bäst om vad vi skulle ta oss till, och med hans hjälp lyckades vi få av badkaret. Utan problem, vill jag tillägga.

Nu är frågan bara hur vi ska få upp det på släpet igen när det är dags att köra ut det till huset... Men det överlåter jag åt Thomas. Jag har slutat oroa mig nu.

Husets själ

Här är en av anledningarna till att det känns bra med huset igen. Teglingen har kommit igång. Och huset börjar få en identitet.

Det blev precis som vi hade tänkt att det skulle bli med ljus fog och vi är jättenöjda!

Lille elektrikern

Ett av bekymmerna vi har haft var hur vi skulle göra med "multimedia". Vi vill vara rustade för framtiden - vad den än må föra med sig. Efter mycket funderande har vi valt att köra ut en skärmad och en oskärmad kabel till varje nätverksuttag.

Vi bestämde oss också för att göra det själv. Och när jag säger att vi gör det själv så menar jag att Thomas gör det själv. Med hjälp av mer kompetent folk än sin sambo.

Till sin hjälp hade Thomas Fixar-Jocke. Det finns ingenting som Joakim inte kan göra. Han kan lägga sten, rulla ut gräsmattor, ordna fester, vikariera som skidlärare, dra kablar... Och trots att han ska vara med och fixa överallt har han på något underligt sätt alltid tid att hjälpa till när man behöver honom.

Tusen tack för hjälpen Jocke!

Mental paus

Det har inte bloggats på ett tag. Jag har haft ganska mycket att göra - men det är inte enda anledningen.

Vi har varit ganska trötta på bygget. Under en period kändes det som att allt gick fel. Problem, bekymmer, fel... den ena saken efter den andra. Så fort man löst ett problem så hände något nytt.

Men vi har kört på, även om jag inte har bloggat. Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke, som det heter. Och nu känns det faktiskt som att vi kommit upp på krönet. Jag var ute vid huset i söndags, och för första gången på länge kände jag glädje när jag såg det... Nu längtar jag igen!