Farmor Signes smörgåstårta

Vi har tak på huset och det firade vi i veckan med att bjuda hantverkarna på smörgåstårta. Kanske inte det mest spektakulära resningsgillet, men jag hade gjort tårtan själv och det är ganska stort för att vara jag.

Som snickardotter är jag väl införstådd med att man måste bjuda på kalas när takstolarna är uppe (eller i vårt fall när huset var tätt - snöstormen låg och lurade och snickarna jobbade på högvarv för att få på taket innan det skulle braka loss). Smörgåstårtan som jag gjorde är ett gammalt välbeprövat recept - har fått det av min mamma som i sin tur har fått det av farmor. Men jag har moderniserat det lite. Skippar till exemepel de där bleka sladdriga burksellerina som mamma envisas med att dekorera tårtan med. Varför?!? Det är ju aldrig någon som äter dem.

Välkommen in!

Vår ytterdörr

Vardagsrummet till höger och köket till vänster...

Så här såg det ut när vi körde ut en vända till huset efter lunch i tisdags. På en förmiddag hade Ulf och killarna fått alla ytterväggarna på plats!

Ett skepp kommer lastat...

I tisdags kom huset! Två stora lastbilar fullastade med väggar, takstolar och en massa annat som jag inte förstår mig på vad det ska användas till.

Vi var på plats under förmiddagen när de första väggpartierna sattes på plats. Det var en mycket märklig känsla att se huset växa fram framför ögonen på oss. I åtta måndader har vi suttit med ritningarna. Vänt och vridit. Mätt och funderat. Och nu står det där! Huset. Man kan ta på det. Känner lukten av träet. Titta ut genom fönstret och få en liten liten aning om vad som kommer att vara "hemma" för oss om några månader, och förhoppningsvis många år framöver... Inte annat än att man blir lite semtimental.

T-1

Imorgon tisdag kommer huset! Vet inte riktigt vad vi ska vänta oss, men vi kommer att stå där med kameror på magen och kaffetermos i händerna kl 06:30 imorgon bitti och vänta på två stora lastbilar som det senaste dygnet har banat sig väg genom ett vintrigt Sverige. Från Doggy-byggdens Vårgårda ner till Skånes slätter.

Lite lustigt att vi kommer att bo i ett Vårgårdahus. Jag minns fortfarande den där hösten då Thomas veckopendlade upp till Doggyfabriken i Vårgårda för att installera maskin. Inte det mest glamorösa jobb man kan tänka sig, har jag förstått. Både av hans humör på söndagskvällarna och av lukten som satt i hans kläder när han kom hem igen på fredagarna... Hoppas inte huset luktar Doggy!

Den där installationen kostade mig en Timbuktu-skiva. Temasången för Doggyhösten var Timbuktus "Det ordnar sig". Och låten dunkar kanske på fortfarande i den Saab 9-5 från Avis som Thomas körde under hösten...

Plattan

Förra veckan fick vi gjutet plattan både till huset och garaget. Arbetet påbörjades tidigt på morgonen och eftersom vädergudarna inte har varit på vår sida under den här första byggtiden fick betongarna arbeta tills strax efter ett på natten för att få klart arbetet med att putsa till ytan (tydligen viktigt eftersom det är ganska många minusgrader på nätterna).

Full rulle

Vi har varit iväg och åkt skidor en vecka och under tiden vi var borta har det hänt väldigt mycket på tomten. Allt förarbete inför gjutningen gjordes under vecka 5 - el, avlopp, golvvärme, armering isolering mm.

Vi har tagit massvis med bilder men eftersom jag har jobbat non stop sen vi kom hem har Thomas inte fått någon tid vid datorn för att föra över bilderna... Så ni får hålla tillgodo med bilder som är någon vecka gamla. Bilden ovan är på pappa och mig när vi står i hallen och granskar ritningarna. De sista är lite naturbilder från byn. Bilderna är tagna vid mammas och pappas första besök i Lilla Harrie.